När samvetet gör sig påminnt...

Hur kan man egentligen glömma en sådan sak? Jag menar, jag visste det ju. Vi åt ju till och med tårta i söndags för att Mattias skulle vara med. Och så händer det här. När mamma vid kvällsmaten säger att "Du kanske ska hem och äta tårta?", då får man panik. När hjärtat nästan är på väg att stanna. Man hade inte hur mycket tid som helst. Det var inte flera dagar tills födelsedagen- Det var imorgon. Då är man glad att man har en snabbtänkt bror. Som direkt säger att det blir så stressigt att ge presenterna på morgonen. Då kunde man pusta ut. Presenten blev köpt dagen efter och nu är det snart dags att få den granskad av mamma som förhoppningsvis omfamnar en och tackar hjärtligt för presenten. Men det är inte kul att ligga i flera timmar utan att kunna somna pågrund av samvetet som verkar ha tagit över hela magen och har som mål att vända den ut och in.